Förstår varför jag omedvetet valt bort

Denna boken har jag hållit i flera gånger men alltid valt bort. Förstår nu efter att ha läst den att det säkert varit nåt undermedvetet som sagt Nej. 

Fick den rekommenderad så jag önskade mig den av barnen i födelsedagspresent men nja, nä den var ingen hit. Tyckte den var rörig och hoppade fram och tillbaka och jag tvivlar på att jag kommer att läsa de tre uppföljarna. 2/5 fick den av mig. 

Nu tar jag upp "Innan floden tar oss" igen. 

Snart är det dags för Bokklubbsträff igen och nästa val blir spännande. Vi har en ny medlem i vår lilla klubb och det är hennes tur att för första gången vara värdinna = välja bok :)

Den här vill jag läsa!

Den här boken köpte jag igår i present och kommer att köpa till mig själv också. Tror den är riktigt bra!



Läs recension från LitteraturMagazinet här:



Ungerskjudiske Andras Levi kommer till Paris på stipendium för att studera arkitektur.
Med sig har han ett mystiskt brev att leverera. Av en tillfällighet kommer Andras senare i kontakt med brevets adressat. Blixtförälskelsen i den gåtfulla och vackra balettlärarinnan Klara Morgenstern, åtta år äldre, blir Andras biljett till mognad.
Det är 1937 och snart gör sig det hårdnande nazistiska klimatet påmint också i Paris. Andras skiljs från Klara och hamnar i arbetsläger. Romanen följer en judisk familjs kamp för överlevnad under Andra Världskriget. Starkast porträtteras de tre bröderna Levi, som håller ihop genom de katastrofer som sveper över Europa.
Julie Orringer (född 1973) ses som en av USA:s mest intressanta nya författare och har fått många litterära utmärkelser för sin debutroman, som är inspirerad av hennes judisk-ungerska farföräldrars upplevelser under Andra Världskriget. ”I Tolstojs anda” anger bokens säljtext, och visst är det en klassisk roman som Orringer skrivit, brett episkt upplagd och med ett fylligt och representativt persongalleri.
Urvalet av tidstypiska markörer förflyttar läsaren till en annan tid. Orringer kan verkligen trolla fram en gata, en miljö, så att man tycker sig uppleva den. Men varför har ingen sorterat bort de flagranta kännetecken som skriker: det här är fiktion! Andras ”fingrar på ett ur i fickan” som väcker minnen av barndomen och ursprunget, han sparkar till ”alla nedfallna kvistar han ser” därför att han är förtvivlad över sitt indragna stipendium – beroende på restriktioner mot judar. Men en tjugotvååring gör väl inte så annat än i böcker? När han dessutom ”inte får en blund i ögonen” undrar jag om översättaren arbetat under press eller om det är författaren som slappat.
Men jag väljer att bortse från dessa skönhetsfel för den värld som Orringer låter uppstå på sidorna. Romanen suger in mig i sin fiktion och det är lätt att sträckläsa de drygt 600 sidorna. Orringer har ett anslag och en medkänsla med sina gestalter som övertygar mig.
"Den osynliga bron" är en utvecklingsroman om en ung och oprövad människa som mognar genom mörka och brutala erfarenheter, men i lika hög grad är den en kärleksroman om frånvaro, längtan och samhörighet

Läsa e-bok på IPad

De e-böcker jag läst har jag läst på min IPhone och det har funkat bra. Så fyllde jag år igår och vid nåt tillfälle hade jag nog nämnt att jag kanske kan ändra mig och börja läsa böcker på det sättet och införskaffa mig en mini-IPad . Men vi har ju en stor. Som jag i och för sig får bråka med dottern om men jaja - det är ju ett ILandsproblem.

Igår kom maken hem efter att i en månad varit i England på kurs och ville ge mig en mini-IPad i födelsedagspresent. Men jag är ju inte så teknikgalen av mig så jag tror jag håller mig till telefonen och paddan som redan finns. Och önskar mig en Hunkey Dory-kofta (som jag länge velat ha) istället. Eller en ny väska ;) . 

Bara för att testa att läsa på paddan istället laddade jag ner Magdalena Graafs senaste bok "Mitt perfekta liv". En titel som är väldigt ironisk. Jag brukar följa hennes blogg och hon bjuder otroligt mycket på sig själv och det är både skratt och gråt, högt och lågt. Samma sak i boken. Emellanåt skrattade jag så tårarna sprutade och ibland fastnade skrattet i halsen. Hon beskriver ett liv som de flesta barnfamiljer kan känna igen sig i. Och det är inte alltid så sockersött och idylliskt som statusuppdateringarna på Facebook vill påskina.

Och har ni inte läst hennes bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" så gör det. Min bild av henne ändrades helt (till det positiva) efter att ha läst den. En tragisk bok men som är skriven med enorm självdistans och utan tycka-synd-om-mig-känslan. 

Efter att läst ut boken på ett bräde efter frukosten idag så kände jag inte vill ha en Mini-IPad. Räcker gott med det som finns redan. 

1:an var bättre

Har nu läst min andra e-bok, börjar bli en fena på detta ;)

Jag gillar hur Jonas Gardell skriver, lättläst men absolut inte en lätt historia. "Torka aldrig tårar utan handskar del 2: Sjukdomen" är en tung berättelse om hur de homosexuella behandlades när Aids och Hiv beskrevs som Bögpesten på 1980-talet. Om hur den ena efter den andra i bokens gäng får smittan. Och om jag har förstått det rätt så är det Gardells beskrivning av hur det var. Om hur han nu äntligen får möjlighet att berätta och själv sörja de vänner som gick bort. Jag kan inte låta bli att undra om han själv är en av karaktärerna han beskriver och i så fall vem? Kan det vara killen som är uppväxt i ett religiöst hem precis som Gardell?

 Samtidigt blir jag lite förskräckt över hur han beskriver hur de homosexuella gav sig ut i parker osv för att leta upp varandra och få sig ett ligg. Bara så där. Hela tiden (i boken i alla fall). Inte att man träffas på en pub/bar/fest/disco, fattar tycke och sen tar sig hem utan bara ut och leta och sen pang på rödbetan. Kändes mer som prostitution fast utan betalning.

Hur som helst så tyckte jag den första delen var bättre även om denna helt klart var läsvärd.



"Shantaram" av Gregory David Roberts står och väntar i bokhyllan sen en tid tillbaka men jag tror inte att jag mentalt är redo att ta tag i en 900-sidorsbok. Väntar nog till semestern om en vecka :) Tills dess tar jag istället en bok som jag fick av en vän och som beskriver det hon tidigare jobbat med. Dessutom är det en före detta kollega till henne som skrivit boken. Intressant! Boken jag pratar om heter "Innan floden tar oss" av Helena Thorfinn

  

Men nä…

Trodde inte jag skulle kunna bli besviken på en Kate Morton-bok men "En välbevarad hemlighet" motsvarade inte alls mina förväntningar. Älskade de andra två böckerna hon skrivit och de har fått 5 resp 5- av mig. Denna fick 3-  

Jag gillar i och för sig hennes sätt att skriva när hon blandar dåtid och nutid men denna historien fångade mig inte. Alls. 

Snabbläst var den i allafall så nu har jag laddat ner e-bok nr 2 "Torka aldrig tårar utan handskar del 2: Sjukdomen" och den kommer jag garanterat fastna i. 

Äntligen!

Nämnt det tidigare men jag bara älskar Kate Mortons böcker! Hennes miljö- och personbeskrivningar är helt fantastiska, helt i min smak.

Förra veckan var sonen och jag ensamma hemma så vi gav oss iväg till biblioteket. Det var flera år sen jag var där senast, (var där mycket när barnen var små) men älskade att gå till bibblan när jag var yngre och hade sommarlov. Att gå och dra i böcker och känna efter vad jag var sugen på att läsa.... denna förlorade känsla fick jag tillbaka när jag tog mig tid att gå bland bokhyllorna och bestämde mig för att börja låna böcker igen. Inte bara köpa pocketböcker.

Lånade med mig Kate Mortons senaste bok "En välbevarad hemlighet" som kom i april eftersom jag inte ville vänta tills den kommer i pocket. Det är just denna bok jag försvinner i för tillfället och den är en ren njutning att läsa!!!



Innan dess var jag ju tvungen att ta mig igenom "Paradisträdgården" av Amy Waldman, vår bokklubbsbok. Det en stark bok om främlingsfientlighet och utspelar sig 2 år efter 9/11 och handlar om ett minnesmärke som ska uppföras där tvillingtornen stod.

En tävling utfärdas där en jury ska utse ett vinnande bidrag. Alla bidrag är anonyma och de enas till sist om en vacker trädgård men allt ställs på sin spets när det visar sig att arkitekten som vunnit är muslim.

Det är skrämmande att läsa hur "folk" reagerar när arkitektens namn avslöjas, hur mycket som läses in i varför han vill göra ett minnesmärke. Är det som den Trojanska hästen? Ska de bygga underjordiska gångar för att kunna "ta över USA"? Sänder detta ut signaler till andra muslimer?
Men är det egentligen detta som Mohammed Khan egentligen menat med sitt bidrag? Varför läser man in olika tolkningar i det vinnande bidraget bara för att man nu vet att arkitekten är muslim?
Samtidigt kan jag på nåt sätt förstå de anhörigas reaktion i och med att det var just muslimer som utförde terrordådet. Men trots detta kan man inte dra alla över en kam.

Det är ett intressant men skrämmande ämne men för min del tyckte jag boken var alltför seg. Jag tvingade mig igenom den mest för att kunna vara med i diskussionerna vid nästa träff och det kan hända att jag hade tyckt mer om den när jag är i en annan fas men just nu var jag verkligen tvungen att koncentrera mig och sitta länge med boken för att hänga med i de olika tankegångarna.

Nu börjar lusten till läsandet infinna sig igen

Det har varit några veckor då jag haft svårt att koncentrera mig på att läsa. Eller är det kanske så att jag inte längre känner att jag omedvetet behöver fly in i böckernas värld för att orka med vardagens knep och knåp? Kan vara så.

Nu har i alla fall lusten och orken infunnit sig igen även om jag känner att tyngre (inte i bokstavlig mening "tung") och deckare inte lockar riktigt ännu.

Håller på att läsa vår bokklubbsbok "Paradisträdgården" men det är en bok som jag behöver sitta och koncentrera mig på en längre stund och det gör att jag har svårt att greppa den för tillfället. Är garanterat en jättebra bok med ett känsligt ämne som ger mycket diskussioner när vi träffas och jag tänker ge mig den på att läsa ut den. Men jag har läst två andra böcker också sen jag slog upp pärmarna på "Paradisträdgården"

De böcker jag läst sen senaste inlägget är:

1. Little Bee - av Chris Cleeve
2. En nypa salt - av Maria Grodin
3. Sju jävligt långa dagar - av Jonathan Tropper
4. De skandalösa - av Simona Ahrenstedt
5. Torka aldrig tårar utan handskar, del 1. Kärleken - av Jonas Gardell

"Little Bee" har jag velat läsa länge och det var även en bok som jag funderade på att välja till bokklubben när det senast var min tur. Valde bort den pga att den låg på topplistan och jag misstänkte att flera av mina bokvänner redan läst den. Hur som helst var det en fantastisk bok! Rekommenderas varmt.




"En nypa salt" var en lättläst relationsbok om en dotter vars mamma odlade spagetti i blomlådor och fångade älvor i mjölkflaskor. Dottern flyttar hem för att ta hand om sin svårt sjuka mamma. Det är en bok om "livslögner, försoning och förlösande kärlek" som det står om boken. En perfekt bok för mig att läsa just nu. Lättläst men ändå inte lättsam



"Sju jävligt långa dagar" är också en relationsbok om en man, Judd, som är nyseparerad från sin fru som var otrogen samtidigt som hans far går bort och de ska sitta s k Shiva i 7 dagar för att hedra minnet av pappan. Här lär vi känna Judds familj och deras relation till varandra.
Den har fått höga betyg men jag tyckte mest den var jobbig att läsa, allt för mycket fokus och beskrivningar av hur kvinnorna såg ut osv. Var på väg att lägga den ifrån mig vid ett flertal gånger men fortsatte av nån anledning ändå. Tvivlar på att jag kommer att läsa nåt mer av denne författare.




"De skandalösa"  fick jag faktiskt skickad till mig efter att ha gjort ett svarsinlägg på Fru Bookeds sida på Facebook. En tjej hade haft turen att "vinna" denna bok och jag skrev att jag kunde tänka mig att läsa den och då var hon snäll och skickade boken till mig när hon läst ut den.
Detta är en bok som utspelar sig under 1600-talets senare del och den är väldigt förutsägbar men ändå rätt mysig att läsa. Fransande klänningar och fasader ska upprätthållas, man beblandar sig inte med de "lägre stående" osv osv. Jag läste ut boken på ett par dagar och fick lite känslan av de där romantiska böckerna jag läste i tonåren....



"Torka aldrig tårar.....del 1". Såg aldrig serien när den gick på tv men har hört att den var fantastisk. Jag har aldrig laddat ner nån e-bok tidigare, ratat läsplattor då jag vill ha en "riktig" bok att hålla i men efter ett besök på bibblans hemsida testade jag igår för första gången att ladda ner en bok till min telefon och valde just Gardells bok "Torka aldrig tårar....". Underbar. Älskade den. Är bara ledsen att jag inte kan ladda ner del 2 förrän om 5 dagar (kan bara ladda hem en bok i veckan).

Som min käre man uttryckte sig "Min fru har kommit in i IT-åldern" när jag sa att jag upptäckt detta nya läsformat :) Kommer absolut ladda hem fler böcker!



Nu tänker jag ge mig i kast med "Paradisträdgården" sen får jag se om jag lyckas läsa ut den utan att plocka fram nån annan bok under tiden :) Får väl se till att läsa ut den inom 5 dagar så jag kan ladda hem Gardells "Torka aldrig tårar.....del 2 Sjukdomen" sen.