Ännu en!

Ännu en alldeles fantastiskt härlig bok! För första gången någonsin har jag lagt ifrån mig en bok när jag har 10 sidor kvar för att kunna var pigg och för att kunna njuta det sista av boken.
"I det förflutna" av Kate Morton - Det är boken jag egentligen tänkt välja i vår Bokklubb nu när det snart är min tur. Men det visade sig att en av tjejerna redan börjat läsa den och då känns det inte lika roligt när jag vet att hon läser den. Eftersom jag själv längtat ett tag att få påbörja den behövde jag inte tänka länge innan jag slog mig ner i soffan med en bok från min favoritförfattare.

Historien utspelar sig på Milderhurst Castle, England, och i både nu- och dåtid. Edie, som är bokens berättare, får veta att hennes mamma under andra världkriget skickades till just Milderhurst Castle för att skyddas. Där bodde hon hos familjen Blythe som bestod av 3 systrar och deras far, den kände författaren Raymond Blythe.

Ett brev som varit på villovägar i 50 år kommer så småningom fram till Edies mamma och många känslor rörs upp men eftersom Edie och hennes mamma inte har nån särskilt bra kontakt berättar mamma ingenting om vad som varit.
Edie beslutar sig att bege sig till slottet för att reda ut vad som hänt och för möta de tre systrarna som nu är gamla men med minnena i behåll. Åtminstonne de äldre tvillingsystrarna, Percy och Saffy. Juniper är mest tyst, traumatiserad från en händelse i barndommen.

Jag har tidigare läst den "Den glömda trädgården" av Kate Morton och jag bara älskar hennes sätt att skriva! Hennes förmåga att detaljrikt beskriva känslor, karaktärer, miljöer och händelser henne till en av mina favoritförfattare.
Svårt att ta tag i nån annan bok efter denna.....

Hade egentligen börjat läsa "Gud som haver" av Ingrid Elfberg men kände att jag inte klarade av den typ av bok just nu så den la jag åt sidan.

Nu har jag ju då det delikata problemet att behöva leta upp en ny bok till bokklubben om ett par veckor. Inte helt enkelt när jag var helt inställd på att vi skulle läsa Kate Morton...... men som sagt... det är ett delikat problem :)

Tantsnusk? Jomenvisst :)

Haha... så rätt man kan ha när det gäller vissa böcker och författare. Har valt att inte läsa Nora Robert tidigare eftersom jag varit "rädd" för att det skulle vara mest tantsnusk. Nu ramlade jag mer eller mindre över "Förföljd av det förflutna" av henne och det visade sig vara en deckare. "Men den tar jag" tänkte jag eftersom jag var sugen på att läsa just en deckare. Tji fick jag! Visst var det en viss spänning i boken men den mesta spänningen låg nog framför allt mellan huvudpersonerna Fiona och Simon. Med Tantsnusk som följd. Jaja...

Boken handlar om Fiona som ca 20 år tidigare lyckades undkomma en seriemördare som nu verkar vara henne på spåren igen. Simon är den buttre nyinflyttade grannen som söker hjälp hos henne med sin hund då Fiona är hundinstruktör och han har fått en hund på halsen som han egentligen inte vill ha och på den vägen är det.

Den är ju rätt förutsägbar men jag kan ändå inte låta bli att småfnissa åt både hundarna och tantsnusket. På det hela taget är språket i boken bra, den är lättläst och kräver ingen vidare tankeverksamhet men det kan var skönt det också ibland.

I bokklubben jag är med i har jag fått tips om Ingrid Elfbergs "Gud som haver" och det är den jag börjat läsa idag. Har haft den i bokhyllan länge men dragit mig för att läsa den eftersom den handlar om en 2-årig pojke som blir bortförd av en pedofil. Varje förälders fasa!

Nu är det snart lunch och för mig blir det rester jag hittade i frysen - Pasta med lax- & kräftsås + sockerärtor. Till det en stunds läsning och kansek en promenad i -11 grader.